<a href=”http://www.bloggtoppen.se/” title=”Blogg listad på Bloggtoppen.se”><img border=”0″ src=”http://www.bloggtoppen.se/tracker.php?do=in&id=61560″ alt=”Blogg listad på Bloggtoppen.se” /></a>
Fick inspiration från en blogg att skriva om smådjur. Det finns över allt det är bara att konstatera det och det är inte så mycket lönt att bekämpa dem för det alltid tusental flera.
Jag har ett bra spindelminne. Vi satt en kväll några kollegor med familjer hemma hos min chef på hans veranda på Antigua (västindien) Då var det någon som såg en tarantel (en sån där stor hårig spindel) på gräsmattan nedanför. Någ modig kollega gav sig ner för ta kål på den. Efter första slaget som missades satte sig tarantelen liksom i försvars position som om den skulle hoppa. En anna klok kollega undra vad det var för mening med att slå ihjäl just den spindeln. Det fanns säkert 20 st till i där ute i trädgården i mörkret. Vi struntade sen i spindlarna o fortsatte våra över läggningar.
Kackerlackor är fantatasiska djur. De är helt harmlösa och fantastisk förmåga att över leva. I vårt hus i västindien fanns det alltid kakerlackor.
Inte många men en och annan. En bodde i kylskåpet. Varje gång vi öppnade kylskåpsdörrren så fanns den där. Det var en liten rackare. Alla försök att utrota den misslyckades. Vår kakerlacka hade en väldig förmåga att snabbt kila undan och gömma sig. Olika strategier användes för att ta död på den - men den vara smartare än oss. Minns inte hur gick med - kanske den gav upp, kanske den finns kvar ännu 30 år senare.
Lite knepigare var det med centipeterna. (som en tusenfoting men med färre ben). Om det blev irriterade kunde de bitas. Det var lite giftiga - kanske som en huggorm eller så. Vi hade en del av dem i huset. Hälst skulle man skaka ur skor o tofflor innan man satte dem på sig för de kunde ju innnehålla en centiped. Svärmor var på besök och vi hade berättat om de här djuren för henne. När hon vaknade, första natten hos oss, och tände lampan satt en där 7-centimers rackare upp på en takbjälke. Så försvann den natt sömnen. Bästa sätt att få död på dem var med en träsko.
De enda djur som är rikigt farliga är malariamyggor. Tigrar ,lejon, ormar och annt de biter ju inte gärna människor. Rovdjuren gör det ju bara om de är jätte hungriga eller blir provocerade, ormar bara om de blir provocerade. Under mina 4 år i Afrika har jag bara sett enstaka ormar. En föll ner från en takbjälke i husen i Nairobi. Men den vara inte giftig. Malaria myggorna är värre. Man blir sjuk av dem.
Gulliga är också occkså geckoödlorna. Det bor med fördel bakom tavlor i hus. De kommer fram på kvällen och för att jaga andra insekter. De är mästare i att klättra på väggar. En kväll när det regnade i Nairobi svärmade, som vanligt, termiterna. De dras då till ljus. Jag hade lamporna i köket tända och in kom 1000-tal med termiter. “Mina” geckos hade fest. Säker 20 av dem käkade termiter för fullt. Det låg termitvingar över allt.
Det finns många trevliga små djur
Nu är det höst. Grå november. Det finns väl ingen på vårabreddgrader som gillar november men den är där och det får vi leva med. De flesta löven är borta. Fortfarande är en del villaägare o parkarbetar ute för bekämpa lövmassan - nästan med samma frenesi och de (vi) senare bekämpar snön. Har ni sett de där blåsapparaterna som dånar och parkfolket använder för att flytta löv med. Häromdagen var dett näst intill en fin höststorm, det ven i grenverken och löven for om kring. Mitt i allt detta gick det parkarbetare o blåste på löven med en sån där apparat. Resultatet blev att ännu mera löv for omkring i luften. Det måste ha känts meningsfullt att blåsa löv den dagen.
Nu börjar det också rassla och knastra om bilarna på gatan. Dubbdäcken är på. De fina o blänkande aluminiumfälgarna är borta de har ersatts med antingen svarta, gammeldags, plåtfälgar. I bland har dessa täcks över med nån flådig navkapsel i plast. Ni vet såna där som burkar hitta längs vägarna fram på vårkanten.
I höst är plastpåsen borta. Tvärs över gatan har vi ett enormt stor träd. Jag vet inte vad det är för sort, kanske en lind. I det trädet har det i flera år hängt en plastpåse - kanske från ICA. När löven har kommit om vårarna har påsen dolts för och den har blivit synlig igen när löven har fallit. För varje höst som gått har påsen blivit allt mindre och mera fragmentariskt. I våras innan det vackra trädet klädde på sig sina löv var det inte mycket kvar av påsen och vi undrade om vi någonsi skulle få se den igen.
För någon vecka sedan fick besked. Löven på trädet var borta, ingen påse syntes. Det har gått till förgängligheten. Dess delar och molekyler finns ju alla kvar men någon annanstans där vi inte kan seden. Vi tyckte liksom om påsen. Den har engagerat oss i flera år. Men nu är den bort. Vi känner en viss saknad.
OJ OJ OJ! Media är toiga man sväljer och rapporterar allt om den aktuella snuvan utan någon som helst urskillning. Nu skriver och säger man att det är tre personer som har dött av sjukdomen. Alle tre som hittills har dött tillhörde någon riskgrupp och var därför extre sköra. Allt det här är naturligtvis sant. Men - vad vi inte vet är hur många som dog av influensa förra året eller åren dess för innan. Det var kanske 5-6 eller två eller ingen. Men troligen är det så redan sjuka eller känsliga personer har dött i samband med att de fått influensa redan tidigare. Varför får v ingen jämförelse.
Var rapporterar inte media om ev biverkningar av det vaccin som har erbjudits förr om åren. Många många har tidigare vaccinerats men ingen har rapporterat till allmänheten om biverkningar av dessa. Vad jag har förstått är det samma vaccin bara med annan virusstam.
Hela mediacirkusen omkring Grissnuvan är allt för uppskruvad. I mera måttlig och saklig rapportering hade säker inneburit att flera had vaccinerat sig och därmed hämmat spridningen.
Här om veckan läste jag i DN serien “Medelålders plus” Man gick o filosoferade över meningen med livet. Han kom fram till att det var att säkerställa artens fortbestånd. ” Och det var ju snart gjort” tänkte han.
Och visst är det så. Vi är ju en varelse bland alla andra varelser på den här planeten. Och det vi har gemensamt med alla de andra är kampen för artens fortlevnad i konkurrens med alla de andra. Vad är det då för skillnad mellan vår art och alla de andra? Rent biologiskt är inte skillnaden så stor. Våra kroppsfunktioner är de samma om än vi har alla blivit anpassade, genom evolutionen till ett liv där vi har störst möjlighet för att arten att bestå. Det är är ju en stor skillnad mellan oss de andra. Det är vår hjärna. Genom åren har vår hjärna utvecklats till vida kraftfullare tänkmaskin än någon av de andra har. Detta har varit en konkurrensfördel för oss. V har individuellt och grupp fått möjligheten att tänka ut strategier och planer för vår tillvaro långt mera än någon annan varelse lyckats med. Om detta är bra eller dåligt får väl framtiden utvisa. Just nu ser det lite mörkt ut - kanske har vår strävan, och hjärnkapacitet att göra så, till bättre o bekvämare liv gått för långt.
Men vad är då meningen med livet? Jag är böjd att hålla med seriefiguren: Att hålla arten vid liv. Men det är ju så att just det var snart gjort. Vi lägger ner så där en 15-20 år av våra (här hos oss) av tillverka och föda upp våra ungar. Fåglar lägger bara ner några veckor varje år på just detta). Är det då någon mening med resten av livet. Många grubblar över detta. Många blir religiösa och vill helst tro att det är någon annan som styr o ställer - framförallt när vi har dött. Ingen vill ju dö och därför vill vi gärna tro att vi har ska en roll i någon annan värld när vi inte längre finns här.
Varför måste det vara någon annan mening med livet är just det ursprungliga - det där med arten. Varför inte bara leva det, ha lite kul och njuta. Visst som alla andra arter måste vi lägga möda på att mätta oss och hålla oss varma. Med vår hjärnkapacitet är ju det inte så svårt idag. Även om en del äter för mycket o bor i förstora hus. Varför inte vara lite lättsinnig, ta dagen som den kommer, njuta av tillvaron och tänka på hur kul det var att bidra till den mänskliga artens fortbestånd
Aftonbladets Fordons o trafiksnubbe Robert (k)olling är en självutnämnd besserwisser!
Han blev upprörd över dubbäcksförbuden som införs på vissa håll. Inte behövs det några dubbdäck. De nya dubbfria vinterdäcken är lika bra. Jag har kört på sådana i i snart 20 år och har alltid tagit mig fram i snö och kunnat stanna i tid när det är is. Det är hela tiden föraren det handlar om. Om den som sitter bakom ratten inte begriper att man ska anpassa fart o körning efter de förhållanden som råder så spelar det ingen roll vilka däck man har. Colling verkar i varje ögonblick glömma bort föraren för tekniken.
Häromdagen var Colling säker på att Volvo skull gå under om Geely köper företaget. Det är konservativt tänkt. Hela företaget höll ju på att gå under när odugliga och konservativa Amerikaner köpte Volvo. Då är det ju bättre att tänka nytt vara glad över att någon vill stoppa in pengar i Volvo.
Björn
Bröd är basen i de flesta kulturer i värden o är väldigt gott. Allt i från det ryska svarta brödet till indiskt nanbröd. Engelsmen har inget gott bröd - jag har inte träffat på något iallafall. När man reser i Afrika kan bara på det bröd som serveras veta om man är i en före detta engelsk koloni eller i fransk/belgisk.
Här hos i vårt land säljs väldigt lite ätbart bröd. Visst kan det dofta förföriskt när man går förbi mataffärens brödavdelning. Man bakar i butik - eller gör man inte det? Det man gör är att man sätter in gammal frusen deg i ugnar som när det klart ser ut som bröd. det bröd som ligger i hyllorna har väldigt lång hyllhållbarhet. Det är viktigt för brödfabriken o mataffären. Men väldigt lite av det som finns där smakar bröd - eller som bröd ska smaka. O vi svenskar köper det här brödet. Brunt bröd som vare vitt men som har färgats. Vit “franska” som består av luft o mjöl. Div fullkornsbröd som man inte vet vad det innehåller. De som är snobbiga de köper sitt bröd i brödbutik. Där ligger massor med bröd i olika former o fasoner. Det ska helst heta Lantbröd, helst då från något utland - inte Norge. Något svenskt lantbröd finns inte där. Hur brödet i brödbutiken är bakat eller vad det är idet vet ju inte. Det ser dock fint ut o det doftar förföriskt
I generationen före mig - De som är födda i början av 1900-talet. Bakade de flesta hemma. Det var nog svenskt lantbröd man bakade då - men det visste man inte. I mitt föräldrahem bakade min mor alltid börd - det var sällsynt med Skogaholmslimpor där. Men jag växte upp på landet där bakades det i alla hushåll då.
I vårt hem har vi alltid bakat vårt eget bröd. Först min fru och sedan 1990 jag. Det är nog lantbröd vi gör. Det är gott billigt och hållbart (tack vare frysen) och det tar inte mycket tid. Någon i veckan har man några timma när man är hemma några timmar. Förr var det rågsikt, sirap, jäst vatten, kryddor och salt som gällde. Jästid någon timma och gräddning 45 min.
Numera är det Dinkelmjöl och ingen sirap som gäller. Det är himla bra att ha en hushållsmaskin till hands
Gör så här:
Smula i 50 gr jäst i bunken.
Tillästt 1 liter kallt vatten, 5 matskedar med neutral olja, en halv påse bördkryddor (blir gott).
Rör om så att jästen löser sig
Mät upp 27 dl mjöl, 1 liter fullkorns dinkel o resten siktad dinkel blir bra och blanda i salt (någon dryg matsked)
Häll i mjölet o blanda degen tills den blir slät o find
Det här tar ca 1o min
Låt degen jäsa under bakduk i ett par timmar (med rågmjöl och rågskikt kan det jäsa längre)
När degen är jäst ta upp dem på mjölat bakbord (oftast köksbänken) Knåda degen några minuter.
Dela den i tre bitar o tryck ut i smord form. Täck med bakduk.
Sätt ugnen på max när den är varm efter ca 30 min sätt in brödet och grädda i 45 min
Det här jobbet tar ca 10 min.
När brödet är klart ta ut och stjälp upp på t ex ett sort skärbräde och låt svalna under bakduk
När brödet är svalt brukar jag dela limporna i halvor lägga dem i plastpåsar och frysa dem.
Nu har jag bröd för ev i vårt hushåll.
Det blev billigt gott och nyttigt och det tog inte så lång tid. Medan jästen och ungnen jobbade kunde jag göra annat roligt
I dag diskuteras om svenska kyrkan skall acceptera vigslar av homosexuella. Jag undrar varför kyrkan över huvudtaget diskuterar detta? Hela frågan ligger miltals från den kristna doktrinen.
Staten har godkänt vigsel av samkönade par. Bra! De som väljer att leva tillsammas - oavsett kön - skall ha den lagliga rätt och skyldighet som tillkommer gifta som är av olika kön. För övrigt bör även de som är sambor få samma rättigheter. I många länder är det formella giftermålet en ren civil angelägenhet där inte kyrkan alls är inblandad. Så är det i Frankrike. Först måste man gå till borgmästaren och formalisera sitt äktenskap sedan - om man så vill - kan gå till det det trossamfund man tillhör och får detta välsignat enligt någon ceremoni.
Men Sverige har kyrkan vigselrätt?? En kvarleva från den gamla statskyrkan. Det enklaste i världen vore att kyrkan helt enkelt avsade sig vigeslrätten. Man har ju redan beslutat att samkönade par kan få sin relation välsignad av kyrkan. Med den här ordningen kan man sedan låta den enskile/a prästen av göra om han/hon vill vara med om välsignelsen eller inte. Om den ene/a vill så finns säkert andra som ställer.På det här sättet behöver ingen få samvetsnöd, inte heller behöver kyrkan splittras p g a detta.
Alltså den formella vigselrätten skall vara en helt civil angelägenhet inget enskilda trossamfund skall syssla med.
Jag blir så trött på allt tjat i media om vaccinationen mot H1N1. Det har fått alldeles för stora proportioner. Om den här influensan hade startat i Kina som de flesta årliga influensor gör och sedan spridit sig väster ut som är det vanliga hade vi bara noterat att nu är det ny virsusstam på väg och som vanligt hade man tagit fram vaccin för den stammen och erbjudit svenska folket detta.
Nu råkade flunsan komma från Mexiko som ju är granne med USA. Då blir allt mycket värre. I början av spridningen verkade som det var kraftigt dödlig sjuka som var på väg. Diverse experter och massmedia tillsammans lyckade skrämma upp världens befolkning bara för att en amerikan hade nyst.
Nu har det visat sig att H1N1 är en rätt så vanlig influensa som inte tar kål på massor med folk. Trots detta ligga myndigheterna på att vi ska vaccinera oss. Det är ju inte så konstigt efter som man har lagt ner massor av pengar på köpa vaccin. När det gäller vaccinet så har jag förstått att det är det gamla vanliga influensa vaccinet vi har erbjudits under många år. Man har bara satt till den ny virusstammen. Tidigare har inte media skrämt upp folk med biverkningar och annat på grund av vaccinet.
Sedan har man en känsla av att vaccinet kommer alldeles för sent. Tänk om det hade varit allvarligt om massor med folk hade dött eller blivit allvarligt sjuka. Då hade vi inte haft vaccinet i tid. Nu har H1Ni funnits i massa månader och de stora befolkningsgrupperna i Sverige kan inte vaccinera sig för om drygt en månad om ens då. Vad är det för planering
Snart är det ju dags för nästa virusstam att dyka upp. Då är det hör vaccinet odugligt och man för köra det till tippen.
Hysterier kostar pengar o politikerna är återigen offer för skrämsel propaganda o massmediaskriverier. Men GRATTIS vaccinproducenten.
Lubbe Nordström skrev om lortsverige. I slutet av 1800-talet var Sverige ett smutsigt land. Folk - varken hög eller låg - tvättade sig helt enkelt. Nu mera tvättar vi oss och vi tvättar våra kläder. Vi har utmärkta förutsättningar för att tvätta i vårt land. Vi har massor med bra vatten för tvätt. Vi har fina maskiner för tvätt av kläder, kastruller, bestick, glas o tallrikar. Vi har bra tvättmedel. Även den som har rest runt om världen upptäcker att det tvättas över allt. Det tvättas i baljor, floder sjöar (folk riskerar t o m livet för att få sin kläder rena - massor med krokodiler i Afrikas floder. Vi poängterar för våra barn vikten av att hålla sig ren. Sjukhusen kämpar mot smuts för att undvika farliga infectioner. Det finns nog ingen som vill vara smutsig eller ha smutsiga kläder.
Så trodde jag fakiskt att det var. Men hör och häpna. Bland dagens nyhetsskörd finner man tillverkare av jeans avråder användarna från att tvätta dess under de förs sex månaderna. Om de tvättas kan de förlora form och färg!!!!!!!!!!! Vad herrans namn är brallorna gjorda av. Jeans har ju alltid varit synonymt med slitstarkhet. Den goda Levi Strauss som kom på att sy byxor av denimtyg gjorde detta för att han ville att byxor skulle hålla länge för tuffa förhållanden. Men det dag måste de vara gjorda av något annat som inte tål vatten. Märkligt
I nyheterna intervjuades folk som påstod sig inte ha tvättat sina brallor på två år????
Jag äger två par jeans. Det ena paret är sköna och har varit med några år - och genomgått ett antal tvättar, kanske hundra vad vet jag. De ser härligt slitna ut och det är nästan hela, lite fransiga längst ner på benen och nåt litet hål i grenen - men det är det ingen som ser. Det andra paret är bara nåt år gammalt. Även de är tvättade många gånger. Nu börjar även de vara bra. Det det jag jag tycker är bra med jeans. Det tål tvätt och de tål att slitas på och det blir bara bättre.
Pojkar och flickor, köp brallor - jeans - som går att tvätta. Ni kommer aldrig att ångra det. Det tvättade o slitna byxorna kommer att bli oskiljaktiga från er.
Bj
Jag hörde att det i morgon är kanelbullens dag. Det finns nu mera så många dagar som ska firas, de flesta gör anspråk på att vara internationella. Bortsett från några få är det ingen eller bara ett fåtal som känner till dessa. Varför uppmärksamma Sverige mor första söndagen i maj när alla andra länder firar mors dag vid annan tidpunkt. Men kanelbullens dag? Varför detta?
Nu är det så att just kanelbullen är väldigt svensk - och väldigt god. jag minn från barndomen när mor hade baka bullar - det var inte kanel i dem - då lade hon dem att svalna under en bakduk i bakbordet som var inskjutet under arbetsbänken i köket. När man så kom in köket o det doftade nybakt. Var det bara att gå fram till bänken, dra ut bakbordet lite, sticka ner handen och ta två/tre bullar, sedan hämta ett glas mjölk och njuta. Denna typ av njutning försvårades väsentligt när det blev allmänt med frys. Det blev betydligt svåra att norpa bullar särskilt som det inte fanns mikrovågsugn när jag var pojke.
Men varför hela friden ska ägna dagar år kanelbullar. De är ju så självklara, finns på vartenda fik, i varenda bröddisk och i de flestas hem . Inte behöver vi påminnas av dessa läckerheter genom att ge dem en särskild dag.
